En natthimmel i april
Klockan är 23:19 och jag ligger i min säng. Bredvid ligger min syster och skruvar sig i sömnen. Jag undrar vad jag gör vaken nu? Jag som somnat som en stock innan 23 varje dag under lovet, men det är klart att det kör ihop sig nu - kvällen innan skolstart. Jag är inte förvånad. Ångesten av att inte kunna sova gör det ännu svårare att somna, en ond cirkel som förmodligen John Blund kommer sätta stopp för om sisådär två timmar, plus/minus ett par minuter eller så.
För ungefär tre timmar sedan stod jag och torkade håret på mitt rum och såg att det fortfarande var ljust ute. Klockan nio. Jag gillar ljus och jag gillar himmelen, så jag passade på att ta mig utanför dörren iklädd min pyjamas och pappas jacka, med blött hår, brorsans skor på fötterna och kamerastativet i handen. Vid senaste laget är väl bilderna tagna, molnen flög förbi så snabbt och slutartiden är dubbelt så lång som den borde vara, därför ser allt så mjukt ut. Det var dock väldigt kallt ute, så jag kom in lika snabbt som jag traskade ut i de stora skorna.
Lika bra det. Det är skönare här i min säng. Sven ligger i fotänden av min lite för stora säng och Klara ligger bredvid. Jag ligger längst ut, som vanligt. Med Håkan i mina lurar, som han likt jag sjunger om aprilhimmelen - inte för att jag sjunger om den eller så, men jag kollar på den. Det är så fridfullt här i min säng, bortsett från att det är lite för varmt och att Sven tassar på mina tår när jag rör på dem, men han är mest mysig så det gör inget.
Vid såna här tillfällen tänker jag alldeles för mycket på saker jag inte borde tänka på, fast också saker jag måste tänka på som jag helst bara vill trolla bort. Mina rester till exempel. Och det där svenska talet jag ska skriva tills på onsdag. Vi har nationella, och det är inte någonting du bara kan skjuta upp sådär Elin - ta in det. Vad jag ska skriva om, det är något jag borde tänka på trots att jag tänkt på det hela veckan - men inte kommit fram till något vettigt svar. Idag är inte dagen jag kommer fram till något vettigt svar heller, så det är lika bra att fortsätta med det jag gör och bara låta tiden gå i väntan på John Blund.
Pluggar i lurarna i öronen igen och bara sjunger med i huvudet. Håkan löser de flesta problem, och om han nu inte skulle göra det så hjälper han en att bara tänka på annat och bara flyta bort i tomma intet ett tag, till ställen där inte bekymmer excisterar bara du sluter ögonen och nynnar med. Han är bra han.